Hon hette Rina.....

En väldigt fin bruksnordsvensk som bott här i Granboda länge. Jag såg henne långt innan vi flyttade hit. När man åkte genom byn. Hon gick där på nersidan vägen...När vi flyttade hit hälsade hennes ägare oss välkomna och jag tyckte om honom direkt. Han berättade om sin häst och det var så roligt att få veta VEM hon var !! Hästen i hagen...Jag gick till henne ibland och pratade lite. Och ska man försöka sej på att prata om " hästutrutstrålning" så hade hon sån.
Nu i vinter var det dags för Rina att springa vidare. Hon var gammal och hon hade börjat bli krasslig. Sorgligt men ändå fint då den hästen varit uppskattad som en häst bör få vara.

- Jag kände att jag ville måla en bild av henne och ge till Anders. Och så blev det. Och jag kände mej tacksam över att jag kunde göra det.



Ikväll blev jag klar. Så jag skar en passepartot till den, tog sparken o åkte o knackade på . Anders blev glad. Men jag blev ännu gladare !! I hans kök fick jag dom allra finaste hästberättelserna berättade för mej. Anders visade foton o berättade.
När jag sparkade hem i mörkret genom byn kändes det väldigt bra.......

Kommentarer

Säg hej!

Vem är du?
Vill du slippa skriva det igen?

Bloggar fröken/herrn själv?




Trackback
RSS 2.0