I torsdags fick vi veta att Lina o Hannas pappa dött. Och med allt vad ett sådant besked innebär har vi försökt ta oss igenom dom dagar som följde...
-Deras pappa har påverkat mycket i mitt liv.
Vi har varit rejält ovänner och öst svavel o förbannelser över varandra länge.
Men för min del kom verkligheten i kapp mej för ett tag sen och jag valde att tänka på det som var bra och viktigt. Och då insåg jag att jag var tacksam för att jag levt sida vid sida med honom och att han är far till mina döttrar.
Vi har pratat så mycket om honom dom här dagarna, och jag har sökt minnen som jag kunnat ge dom om deras pappa. Och det var väl det som var min tanke, men det blev även en RESA tillbaka för mej i mitt liv....Till en tid som var viktig och som satt sina spår.
Jag blev mamma för första och andra gången.
Vi köpte en farföräldragård tillsammans och slet och byggde.
Ideèr kom och en del av dom tog form !! Som Gissjö fiskodling.
Vi började jaga.
Vi hade grisar, höns, kaniner, 1 kviga, häst, getter, biodling, hundar och katter.( Och en ekorrunge !!)

I sökandet efter minnen att ge mina döttrar grävde jag fram mina Dagböcker. Och insåg att det är alldeles tvunget att börja skriva såna igen. På PAPPER !!

Jag skulle vilja lindra mina flickors sorg men vet ju att allt behöver TID.
Och jag är så stolt över deras förmåga att både hantera sorgen och att möta den med öppna sinnen...

Riktigt bra blir det aldrig efter att man mist nån nära, men det blir uthärdligt och man börjar så småningom hitta andra glädjekällor. Helt nya.....