...det HEMSKA i Norge.

-Och hur i hela fridens namn ska man kunna fatta detta. Det händer svåra tragedier runt om i världen varje dag, men när det kommer så här nära blir det påtagligt. I Norge, lixom......??

Läste en blogg om detta ikväll ..

Jag önskar att han möts av gäspningar. Jag önskar att han, när han skrider ut på sin scen, sträcker sin nacke och öppnar sin mun endast möts av en fåhövdad panel av gråkostymer och nästippsglasögon. Kanske viftar en avvärjande hand, kanske blir han avbruten. Har ni sett en småsak bli behandlad i rätten någon gång? Med den säreget torra slentrian som bor i procedurerna? Så vill jag att han ska hanteras. Korrekt, men likgiltigt. Inga kameror, inga frågor, ingen trängsel. Bara rutin.

Jag vill att hans plan ska krackelera på första steget. Jag vill att hans namn ska bli felstavat och missförstått, för att vid rättning mötas av axelryckningar. Jag vill att han i allt mumlande och all tystnad och allt ointresse ska finna stor förvirring. Jag vill att han ska bli sittande, osäker, ensam och utlämnad för att kanske, kanske förnimma en promille av känslorna han orsakade där ute på ön. Jag vill att hela rättssaken ska hastas förbi som om han vore byfyllot som snattat cigaretter igen. Att all världens fotoblixtar ska vara upptagna på annat håll. Att allt hans föreställning består av är andras ord han inte förstår och andras öron som inte hör. Sedan låser vi in honom. Låser och förpassar hans namn, ansikte och budskap till evighetens glömska.

Det är min önskan. Det är min önskan om känslorna får tala.

SÅ, tycker jag oxå att han borde bemötas.

Han får ju sin näring genom den uppmärksamhet som riktas mot honom nu. Hans GÖDSEL......

Idag var jag o barnen på Ica just den tid då en tyst minut skulle hållas . Att det hela kanske skulle uppmanas via deras högtalare. Jag hade faktiskt tänkt mej att det skulle bli en stund som gav mina barn en känsla av lojalitet, medkänsla och samhörighet.
Tyvärr så rullade livet på som det gör i en ICA butik......Jämt flöde till kassorna.
Men två äldre män ( som inte kom härifrån,utan som fötts nån annanstans) Ställde sej med böjda huvuden framför Spelbutikens monitorer, där det visades bilder från andra platser där den tysta minuten hölls...
Barnen och jag gjorde samma sak.