Även om vi " bara" möter dom som bor på Spångbrogårdens äldreboende i matsituationerna så skapas det relationer. Det gör det ju så fort man möter en annan människa i sitt liv !!
Vi har ju matsalen i direkt anslutning till köket och eftersom det är gamla som vistas i matsalen stor tid av dagen och vi i köket alltid är där så pratar vi ju mycket med varann...Dom kommer in till oss när dom vill gå upp på sina rum men inte riktigt minns hur man gjorde för att ta sej dit. Eller så kanske man vill få hjälp med att en annan gammal vän behöver gå på toaletten...
 Vi rör oss ju en hel del utanför köket på dagarna då vi fyller på dricka, fyller på fruktskålen eller ställer iordning salladsbuffèn. Allt detta finns utanför själva köket.
Och där ute vid ett bord i matsalen har Folke suttit. Från morgon till lunch och sen vid vissa tider på dan. En man i rullstol som suttit vid SITT bord och tittat ut.  Varje gång man kommit ut i matsalen har han hejat glatt och skickat en lagomt småfräck kommentar så alldeles lagomt fräck att man bara blivit jätteglad och glad över att han gav den....Och vi pratade glatt i köket varje gång han sagt nått till oss. " Vet du vad han sa ???? Och han överglänste sej själv varje gång....Det var sån finess på tokigheterna.....Jag tror att den mannen hade ett brilljant intellekt !!!!

Jag är ledig i helgen, men min arbetsvän Ulrika ringde imorse när hon var i köket och berättade att Folke dött i morse.
Hon var ledsen och jag blev ledsen.
Han var inte en släkting , inte en gammal vän och vi visste inte alls mycket om honom, men dom mötena vi fick med honom har definitivt satt sina spår...........................................