Jag har ju fem barn. Två av dom är stora nu och klarar sej galant !!!
Tre stycken är inte fullt så stora än......
Jag minns mycket väl vad som var svårt när dom två skulle bli stora.
Kompisrelationer, livsfrågor och kärleksbekymmer.
Det var en PINA och en PEST att se dom lessna över att nån kompis agerade på ett sånt vis att dom vacklade ... Eller när dom hade såna HJÄRTSLITANDE Kärleksbekymmer som man kan ha när man håller på att bli stor.....Jag mindes SÅ VÄL hur det var själv o jag ville så himla gärna skydda dom eller åtminstonde lindra det dom var tvugna att gå igenom...
Som mamma vill man det !!!!!

Dom/jag tog oss igenom dom där åren när det är som mest turbulent....Men det slog mej idag att det snart blir samma tider för mina mindre barn....Och jag ska försöka lotsa dom genom dessa år så gott jag kan.
Fast glädjen o stoltheten över vilka människor mina stora barn blev gör att jag har hopp om att det ska gå bra...