Tänder ett ljus för CHIVAS ikväll......



Våran stora, svarta, lurviga hund dog idag.

- Han kom till oss då han var åtta månader. En glad liten rackare, men osäker . Han tyckte inte om några andra människor än sin närmaste familj. Redan tidigt naffsade och bet han efter folk som kom för nära...Och det blev värre ju äldre han blev. Han visade aldrig nån glädje över att träffa folk. Aldrig att han viftade på svansen när någon pratade med honom. Han ville vara i fred.....Vi tog hjälp av en hundpsykolog och försökte hjälpa honom, men det blev inte bättre. Han älskade sin familj, oss, barnen och barnbarnen, men BARA oss.....
Situationen kring Chivas blev värre under sista halvåret. Hans aggresivitet mot andra var sån att jag inte vågade utmana vad som " skulle" kunna hända. Men trots att det var kritiska lägen då någon hälsade på hos oss var han en Go, lojal, glad liten hundpojk när det bara var vi......

Vägen fram till dagens beslut har varit lång. Hade inte världen utanför funnits hade vi nog levt lyckliga alla våra dar....
Men världens finns och vi var tvugna att ta detta beslut.

Rummet där Chivas skulle få somna var fint . Avskiljt , Jalusier för fönstren, några tända ljus. En rar Vetrinär kom in och gav honom en lugnande spruta först. Han hade munkorg på sej för jag visste ju vad som skulle ske när en främmande människa närmade sej honom. Och det jag trodde skulle ske , skedde....Han morrade och försökte bita henne. Men tillsammans kunde vi göra så att han fick sin spruta. Sen lämnade hon oss för att den skulle verka. Så där satt vi Chivas o jag i det rum där det skulle ske. Rummet på djurkliniken där dom har tända ljus....
Jag pratade mycket med honom då......Och TÄNKTE. Kände att han hade en tova på ena örat....
Vi satt där en bra stund, eller en kvart. Chivas låg och verkade sova. Två veterinär tjejer kom in och han morrade o högg vilt omkring sej igen..Dom gav honom mer lugnande så att han inte skulle vara rädd... Och vi fick en stund till . När dom sen kom in igen reagerade han inte lika mycket. Vi lyfte upp honom på ett bord som det låg en mjuk grå fäll på. Jag tog av  honom munkorgen och stog vid hans huvud när veterinären gav honom dom sprutor som man ger när en hund skall dö. När hon gjort det klart lyssnade hon länge efter hjärrtljud o nickade sen till mej när hon inte längre hörde några. Då grät jag....

Livet har sina stunder då det är ABSOLUT SKIT.....

Kommentarer
Postat av: Hanna

Usch... älskade lilla lurv..

2009-08-12 @ 01:15:23
URL: http://dancingnancies.blogg.se/
Postat av: Maija

jag ska tända ett ljus nu - när det får bli 3, Atlas och Akela ska också var sitt...

2009-08-12 @ 20:12:18
URL: http://tantelin.livejournal.com
Postat av: Lena i Östavall

Tänker på dej och din familj i denna jobbiga sund. Kram

2009-08-12 @ 21:08:57
Postat av: jojo

ord känns otillräckliga.

Förstår smärtan.

tycker du gjorde det jätte fint.

Starkt.

2009-08-13 @ 19:52:02

Säg hej!

Vem är du?
Vill du slippa skriva det igen?

Bloggar fröken/herrn själv?




Trackback
RSS 2.0