MOBBING. MOBBAD...........
Några människor ger sej på en annan. Planerat eller spontant. Gör ILLA allt vad man för stunden kan komma på....Stora människor o små människor gör det.
Plågar någon medvetet. Syftet för stunden är ju verkligen att skada någon.....Man VILL att det ska göra ont !!!!
Jag har inte blivit mobbad, men några få kommentare fick jag ju under min uppväxt. Inte alls farliga o kanske inte ens menade att vara det..Men, jag MINNS dom ändå 100 år senare !! Och hur är det då för dom som drabbas dagligen under många år...
Men vad är det som händer då ????
Dom som mobbar en annan har ju oftast en ledare eller fler, och så ett gäng omkring sej ( en slags "gråzons-back up" !!) Och dessa är beroende av varandra för att kunna fungera...
Och finns den konstellationen kan dom mest vidrigt grymma övergreppen ske. Då kan situationen bli sån att man medvetet gör sitt yttersta för att kränka och plåga en annan elev, ett annat barn och även en annan vuxen.
Det man vill göra då ...
Jag tänker att om jag bara finns där vid rätt tillfälle så ska jag FÅ STOPP på det hela !! Jag ingriper o läser lusen av förövarna...Jag tar till dom medel som behövs för att få ett slut på det hela. Jag pratar med dom och försöker värna till all Medmänsklighet som finns...Och det är bra om man kan få stopp på det hela då det sker..MEN, varför händer det......??
Varför händer det ??
Ja, det vet inte jag.
Men jag var på en föreläsning en gång där föreläsaren försökte förklara detta.
Han sa : Vissa barn ( Barn som mobbade !) har en önskan att få vara lite "svagare, mindre, sårbarare" än vad dom tillåts vara..T.ex. Pappan säjer till sin son : Men inte ska du väl böla som en liten tjej !! Och när den pojken ser en " sårbar, mindre och svagare " pojke, triggar det igång nått slags avund som gör att han slår...
Kan det vara så att STORA MOBBARpojken/tjejen skulle vilja få vara lite mindre och lite " svagare".....??
Det kan låta LITE vettigt !!
För det beror ju på nånting...Barn är INTE onda alldeles av sej själva.
Men Reneé.. :)
Ja, varför mobbar mobbare? För att de är veka själva, men de kan inte visa det!? De har blivit mobbad själva nångång, kanske.. Om man ändå kunde få veta exakt vad som rör sig i huvudet på mobbarna. De förstår inte att de förstör resten av livet för den de utsätter det för.. Även om den personen inte visar eller säger att den mår dåligt. Om mobbarna förstod att de får den mobbade att må dåligt, så skulle de kanske inte göra det?! Vad vet jag...
Det är en komplicerad fråga det här och jag tror att det finns några olika sorters mobbare. Tjejer tex. (som mobbar "osynligt", inte med hugg och slag utan med nålfina verbala stick) kan ha en suverän känsla för blottor hos offret. Mobbare söker offer, har en sorts inneboende radar, men testar tills de hittar rätt offer. Mobbaren är oftast en eller två i lag, och med backupen som stöder och hejar på, Många med oron att själva bli offer. Nu skriver jag bara om barn/tonåringar eftersom det är det jag kan , som varande ett offer själv. (Jag har sett vuxenmobbning också, bland män - där kunde jag inte ingripa, för jag förstod först efteråt vad det var frågan om.)
Men ungarna: jag hävdar att de som blir mobbare har en inneboende "klåda" att testa gränser, och deras specialitet är att se hur långt man kan gå med andra barn/tonåringar. De får samma kick av att se offer plågas som andra kan få av att bestiga Mount Everest eller hoppa bungyjump! Om "klådan" utlöses av något eller är enbart medfödd har jag inget svar på.
Människor som räknas som sociopater/psykopater saknar helt förmåga till empati. Frågan är om det kan tränas bort, eller om man måste låsa in för att skydda oss andra. Denna avsaknad kan man se hos vissa ungar. Ett bitande barn på dagis har ingen som helst koll på den smärta han/hon orsakar, och biter vem som helst som kommer ivägen (och det är inte några små tuggor som en riktig bitare åstadkommer). En bitare kanske blir mobbare som tonåring? Impulsstyrning utan kontroll?
Chefsmobbaren i mitt fall var en klasskamrat, medelklassföräldrar, bodde i villa, hade en tvillingbror. Hon triggades av sin förmåga att skada, och bli påhejad, hjälpt av sitt "garde", 3 andra tjejer (av vilken en hade varit min bästis som 11-12 åring och kände mina "hemligheter", de svaga punkterna ho mej. De började försiktigt i 6:an, med 3 offer, la på ett extra kol i 7-8an då de också fick med sig 2-3 killar, samt några äldre tjejer i 9an. 3 tjejer systematiskt kränkta av ett 10-tal andra elever. Skolan reagerade med att sätta de 4 första i det som kallades "obs-klass", men då hade samtliga strulat på andra sätt också.
Vad vill jag komma till? (vet inte riktigt...)
Jag, som offer, hade sympati för mina plågoandar, jag tänkte att de kanske inte hade det så lätt hemma eller med något annat.
offer nr. 2 överlevde tilltufsad, offer nr. 3, den svagaste av oss, jag tror hon skadades psykiskt för livet. Jag lider fortfarande, men har insikt varför jag reagerar som jag gör på vissa saker. Då var jag 12-15 år, nu är jag snart 52, 40 år har gått, jag minns och förlåter aldrig. Finns ingen förlåtelse att ge, ärren i själen kliar fortfarande..
ja , även vuxna mobbar.. kanske fundera över vad ni gjorde på ditt fd. jobb mot andra medarbetare?!!!
tror inte allt det känndes så bra för dom heller...
Funderar på OM det var så...........
