......angående Vargjakten !!! Den unga mannen är ordförande i ett ungdomsparti, men/och p.g.a att jag själv inte är bunden till något parti säjer jag inte vilket...Men jag tycker att det är väl formulerat, klokt och ger mej lite hopp om framtiden.

Lördagen den 2 januari 2010 går tyvärr till historien som en sorglig dag för svenskt natur- och miljöengagemang. Med de 22 skjutna vargarna har vi förlorat i trovärdighet när det kommer till skydd av den biologiska mångfalden. När vi nu har utrotat tio procent av vår vargstam, vad ska vi då säga om Indien gör detsamma mot tigrarna, Japan mot valarna eller Australien mot vithajen?

Dagen har många förlorare, jägarna tillhör de största. Vem ska någonsin mer tro på deras naturvårdande ambitioner när de utrotat tio procent av vargstammen på en dag? Stammen tog årtionden att bygga upp men jägarna stod i kö för att rasera detta arbete. En jägare berättar att han avfyrat fem skott mot en varg. Vem kommer någonsin mer tro på jägarorganisationernas naturvårdande bullshit? I dag har jägarna visat sina verkliga ambitioner kring den svenska vargstammen. Deras framtida trovärdighet måste ses i ljuset av vad vi idag har bevittnat.

En annan stor förlorare är regeringen. De tror sig kunna locka väljare genom att tillåta dödandet av svenskt djurliv. De har fallit offer för jägarlobbyns falska argument och bör nu öppna ögonen för fakta. Även i de mest vargtäta delarna av landet har vargen ett starkt stöd. Bland det svenska folket har rovdjuren ett mycket starkt stöd. Att lämna vargens framtid i jägarnas händer är att slita omvårdnaden av svensk natur ur majoritetens händer och ge den till en högljudd minoritet.

Jägarna och regeringen är stora förlorare, men störst förlorare är ändå den biologiska mångfalden och de vargar som har dödats. Vår natur och vårt djurliv är en anledning till att älska Sverige och trivas här. Jägarnas särintresse får inte vara viktigare än allmänintresset för en levande mångfald i våra skogar. Skogarnas djurliv är inte enbart jägarnas skafferi för älgstekar, det är minst lika mycket till för sin egen skull och för alla oss som gillar att uppleva djur och natur utan ett vapen i handen.

Jägarna lyfter gärna fram de jakthundar som skadas eller dödas av vargar. Få av oss som älskar våra husdjur skulle släppa dem lösa i skogar där det finns varg, laddade vapen och motorvägar. För detta är frågan att ställa till jägarna om oroar sig över sina hundar. Varför släpper de lös dem? Och hur ser proportionerna ut mellan antalet hundar som dör av skott eller blir påkörda och dem som rivs av vargar? Den siffran gillar inte jaktorganisationerna att föra fram i debatten.

Regeringens rovdjurspolitik är inte baserad på vad som är bra för den biologiska mångfalden och den saknar stöd i folkopinionen. Men lika illa är att den saknar förankring i de idéer vi säger oss företräda. Konservatismen råder oss att värna natur och miljö och liberalismen säger oss att vara rationella och förnuftiga. Ett kraftigt angrepp på en hotad djurstam gör inget av detta.

Dagens sorg kan dock förbytas i glädje om den blir till ett uppvaknande för regeringen. Beslut rörande våra rovdjur bör åter bli en nationell fråga och jakten på varg bör stoppas. Dessutom bör det omedelbart ses över hur vargen kan sprida sig över hela landet istället för att leva koncentrerat i vissa områden. Sverige bör återgå till att bli en stark röst för skyddet av världens stora rovdjur och det börjar med att ta ansvar på hemmaplan.

Den högljudda jägarlobbyn lät kanske trovärdig i förhandlingsrummen. Men idag har de i handling och med vapen i hand visat vad de går för. Tio procent av vargbeståndet sköts på en dag. Tur att de inte har nio dagar till och låt dem aldrig mer få en enda!