Hästen HÄST i mitt liv !!!
Hon dog när hon var sexton år och jag var fjorton. Alltså hade hon funnits i hela mitt liv....

Jag är född och uppväxt på en gård i Jämtland. Och kor , hästar , grisar o höns var en alldeles naturlig del av min barndom. Dom föddes o dom dog på löpande band... Så var det !!  Hästarna fanns där som stora , trygga arbetskamrater till min morfar och min morbror. Det pratades häst och det arbetades med hästen som det idag pratas om skogsmaskiner.eller datorer eller vad som nu är en arbetsredskap.  Ganska tidigt började jag vara med dom här hästarna på mitt vis. Jag rycktade och pysslade. Pratade med dom och fick en slags relation till dom. Jag kände mej vuxen o duktig då jag kunde hantera dessa stora djur som hade ett sånt värde i dom vuxnas ögon...Torstjärna blev för mej väldigt speciell. Hon var lite besvärlig. Hon hade blivit " jagad" av en bil som föl och var hela livet livrädd för allt som hade en motor. Hon var alltså inte helt säker att hålla på med i vissa situationer. Men mellan mej och denna häst  fanns det en alldeles speciell kontakt. Det var inte nån " Mannen som talar med hästar " mystik. Det blev nog bara för att vi hade KVALITETSTID minst fyra timmar om dagen i säkert sju år !!  Liten unge o rädd häst !!

- När hon skulle skickas iväg på betäckning och karlarna i byn kallats in en efter en för att försöka  få upp henne på den transport hon skulle åka i i flera timmar lät hon mej leda upp henne . Jag var bara en liten tjej då !

När hon fick sitt sista föl ringde min morbror efter mej på natten för han fick inte komma i närheten av fölet. När jag kom dit gick jag in till dom i boxen och då lixom " visade" hom mej fölet...Min morbror vände sej om gick därifrån och han sa efteråt han blivit så rörd över det han såg.

Det är väldigt MÅNGA år sen hon dog och jag har tänkt mycket på henne under dessa år , men det har ju avtagit eftersom åren gått. Men idag hade jag en slags DAGDRÖM om henne....

Det var medan jag körde bil som den dök upp.

Plötsligt var jag där igen, i stallet med henne...Det var en så TYDLIG resa tillbaka. Jag kunde känna precis hur det var att ta i henne. Hur hennes röda fuxpäls kändes under min hans. Hur det kändes när jag drog handen genom hennes man. Den sista delen mot manken där manen var kortare och tunnare...Hur jag förde hennes långa lugg åt sidan o kände att hon var varm i pannan där den varit. Jag förde händerna längs hennes huvud och kände det lite längre håret under hennes haka. Och den mjuka , mjuka sidan ovanför hennes näsborrar. Jag drog handen längs hennes rygg och kände den djupare randen av ryggraden. Hennes hovar mot betonggolvet och det långa ljusare hovskägget...

Jag fick uppleva henne igen och det kommer jag att vara mycket glad över LÄNGE.....